Skärkdalen

Det var nu länge sedan jag skrev i min blogg. Nu kanske det är dags att uppdatera den. I helgen var jag, syran och min arbetskamrat Ann i Skärkdalen för att ha lite mys i vintermörkret. Det har varit så otroligt mörkt ett tag nu i november och december. Man längtar verkligen efter snö. Ann tog med sin hund Emmi och jag tog med mig Dina. Syrran lämnade sina hundar hemma. Det blev lite friluftsliv på lörsdag. Men Anns tik försvann i två timmar då hon fick väder efter en hare. Det kryllar av dom där. Jag och syrran blev mer orolig än Ann tror jag. Syrrans Arragon hade varit borta i ett dygn några veckor ti´digare. Som tur var dök hon upp. Hon låg på bron då vi kom hem efter vårat letande. SKÖÖÖNT! På kvällen blev det bastu, god mat, vin och en massa skapande i akvarellmålning. Helt galet kul! Synd att inte vår vän Lena var frisk. Då hade det kännts ännu bättre. VI får göra om det en annan gång. Kram på er....

Jag har hyrt två AVIS bussar idag. Jag och min kära arbetskamrat ska ta med våra ännu kärare elever på
en skolresa till Åre. Det ska bli så skoj att få åka med alla som gjort vår UTEKOKBOK. Bussen känns ganska stor att köra. Hoppas att det finns stora parkeringsfickor där. Vi bor på Holliday Club och kan utnyttja hela deras konsept med bad, bastu av alla de slag, restaurangen, bowling, minigolf mm.
Vi tar ut en kompensationsledig dag på fredag och då ska Pelle och jag åka upp till vår fjällstuga. Det var några veckor sedan så det ska bli skoj. Jag hoppar över utställningen med Dina som höglöper.

Träning hos Kent och Anette

Jaha! Då var man hemma igen efter en lång dag hos Kent och Anette Gustavsson. De hade bjudit hem
två duktiga retriver förare som tränar sina hundar på ett lite annorlunda sätt inför sina prov.
Vi vorsteh ägare har mycket att lära oss av deras sätt att jobba med apportering och dirigering. Magnus som jag lyssnade mest på eftersom vi delades upp  i två grupper berättade om att han hela första året jobbade med att hunden ska vara nära, kunna följa fint bredvid, vara hundra procent säker på inkallning osv. innan
något apporterande läggs in i träningen. Redan vid 8 veckors ålder börjar han träna in stanna med pipa vid matskålen. Det gör också att hunden kopplar sitt/stanna kvar på ett positivt sätt när den får mat. Jag har också stanna vid matskålen men har inte använt pipa. Nu tänker jag träna in pipsignal vid stanna. Det är väldigt bra när hunden ska träna dirigering. Den kan på långt håll dirigeras med pipa = stanna sen handtecken åt vilket håll den ska söka. Många nybörjar övningar fick vi också veta, sen fick var och en lite att fundera
över på sin egen träning m hund. Dina och jag ska byta koppel och träna fotkommandot. Hon har en benägenhet att vilja gå lite före mig när jag går. Jag kommer att minska träningen med dummys ett tag. Hon löper nu och är mer orolig än vanligt. Jag är glad för lite nya tips. Och jag är glad för att jag har så bra uppfödare.

Valborg

Jaha! så har nästan Påsklovet tagit sitt slut. Vi åkte hem från fjällen i söndags för att slippa alla lämlar.
Det har varit så vackert väder men lite begränsat att röra sig på i fjällvärlden (geggigt, lämlar, lite snö). Nu känns det helt rätt att byta
boende till sommarstugan istället. Vi har eldat städat och fixat lite inför vårat sommarboende. Ikväll så kommer Annika och Micke hit på grillning. Det blir en pyttebrasa här. Vi eldade det mesta igår. Skål!

Påsk helgen 2011

Pelle har gjort iordning en liten bricka åt sig själv

med älgsnacks, turkiskpeppar shot och stor stark.

Gott tycker Pelle

Jag står och njuter av solens strålar på en fjälltopp

med Helags i bakgrunden

Jonas och Dina var också med på

denna fantastiska fjällvandring.

I år är det lämmelår. Det kryllade av dem överallt.

Dina svalde en som skrek hela vägen ner i hennes svalg.

Hon är snabb denna dam.

Träning

Hej igen! Nu har jag varit hos min uppfödare igen och tränat min älskade hund. Dina är så fantastisk.
Hon har allt man kan önska sig. Nu är det matte som måste skärpa sig. Jag tycker att min träning med Dina går för sakta framåt. När jag tränar själv och med syrran och Mari så fungerar det relativt bra med den störningsträning vi lägger in. Åker vi till Kent och tränar så känns det som att starta på noll igen. Dina ser inte mig. Hon focuserar på allt annat. Jag går upp i varv och gnäller. Men jag har ändå tagit med mig två saker som är positiva efter denna dag. Dina har fått träna uppflogsträning och hon har suttit still när duvan flög ovanför hennes huvud. Det blev flera liknande tillfällen och jag tyckte hon skötte sig riktigt bra. Det andra är att det finns kanske ett litet hopp för mig ändå. Den andra Annki sa att hon varit lika gäll som mig förut men tränat och tränat för att bli en lugn förare. Andas in djupt ...koncentration och på utandningen säger man lugnt och viskande BRA. Jag går nu omkring och tränar på det här utan hund. Man är ganska svårlärd och trög. Det kanske har med åldern att göra.

Träning

Jaha! Då har man varit och tränat hos Kent och Anette i Härnösand. Som vanligt får man en massa
att fundera över när man varit där. Det som är bra med Kent är att han är helt ärlig när det gäller att tala
om för en hur och vad man ska ändra på. Jag är ju inte dum så jag förstår precis vad han säger, men
det blir inte rätt ändå. Det är ganska frustrerande att inse att man har så långt kvar när det gäller kontakten med sin hund. Det ska ju redan sitta där. Pelle är mycket psykologisk. Han tycker att jag ska satsa på en
snigel istället. Jag tycker att det är jätteroligt med hundträning, men jag blir så stressad av att andra ska
titta på mig. Nu ska jag satsa mycket på att gå fot med Dina. Det har ju lyckats med Isma. Humötet på topp!!! Tra la la!!

Ett års dagen

Mycket bus i Dina 1 år

Det blev falukorv idag. Det smackar till i käften

när man kastar korvbiten och det är omöjligt att se att

hon sväljer den. Det här är rakettjejen i allt hon gör.

I helgen får hon följa matte till fjällen med mina

barndomsvänner.

Lite träning ska vi nog också hinna med.

Grattis!

Dina

Jag vaknade tidigt. Åt min frukost. Syrran och jag ska träna våra hundar idag igen. Vips, så får jag ett sms. Uppdatering på sommartid. OJ! jag är en timma sen. Syrran är redan vid industriområdet. När jag kommer dit är hon redan försvunnen. Jag får väl träna själv då. Mindre störningar idag än igår. Men det betydde också att Dina var väldigt focuserad på mig. Vi tränade stannakommandot. Först enkla inkallningsövningar med stanna, sen lade jag ut en dummy med fågelvingar på (den är mkt intressant tycker Dina).  Dina får hit kommando sen stanna kommando när hon nästan är framme vid dummyn. Det fixade hon. Sen fick hon apportkommando, då tar hon den och kommer med den till mig. Duktig hund! Svårare är det när jag ska stanna henne på ett utkommando. Hon gjorde som jag sa, men var lite tveksam att stanna. Hon satte sig och jag gick fram och tog dummyn själv. Ibland fick hon hämta ibland fick hon vänta tills jag tagit den. Lite variation så att humöret är på topp. Jag är nöjd. det var kanske bra att träna själv denna dag. På eftermiddagen gick jag och Pelle med alla hundarna till tjärnen. Nu sover alla sött.

Dina

Jag och syrran var hos min uppfödare förra helgen. Jag inser att jag har låångt kvar innan man kan gå ut på jakt och känna sig trygg för att min yngling stannar för fågel i uppflog. För det första så måste jag ägna mer tid till bara Dina. Kylan och mörkret har gjort att  jag inte varit ute så mkt som jag borde. Nu känns det bättre när våren och ljuset kommit. Jag känner ett sug av att vara ute och träna mitt yrväder. Dina är en helt annan hund än min gamla vorsteh. Hon har en otrolig motor som är svår att stoppa. Jag måste börja med att jobba upp kontakten och intresset för mig ist för allt som är så kul omkring. Hon har alltid varit bra på inkallning och att söka kontakt med mig när vi är ute. Där måste jag fortsätta. Hon är väldigt lyhörd och egentligen inte en svår hund, men jag har ändå misslyckats med att få henna att söka upp min uppmärksamhet på t.ex. promenader (att gå bredvid och söka min uppmärksamhet). Hon vill så mkt. Hon vill springa och springa, söka och söka, hoppa och fara i världens fart.
Hon har inga problem med vilket väder det verkar vara ute. Nu när det blåser storm ute så bekommer det inte Dina ett dugg. Isma vill inte ens gå ut med nosspetsen utanför dörren.
Jag och syrran tränade våra vilddjur idag. Hon har ett exemplar hon också som behöver stadgas upp.
Faktiskt så gick det förvånansvärt bra. Vi åkte på industriområdet och tränade stadga och lite apportering.
Dina var focuserad på mig iaf till 89 %. Hon förbröt sig inte någon gång utan gjorde som jag sa. Sitta, passivt med många olika störningar, Bollar fåglar(döda), bilar som kom och åkte. Hundar som gick förbi med sina mattar. Sen körde vi slalom runt våra hundar. Då fick de sitta relativt nära varandra. Vi provade också med inkallningsövningar då hundarna ska mötas och ej bry sig utan springa direkt till sinmatte, Ingen lek var tillåten. I morgon provar vi igen.

Idag var jag ute på en härlig promenad med mina fyra hundar. Jag brukar låta Isma och Dina gå lös bredvid mig. Men Meja och Bea som är mer rymningsbenägna får gå i linan jag har när jag kör drag. Alltså de går alltid före mig och de andra bakom mig. MEN idag kunde det ha hänt en riktigt hemsk olycka. När jag nästan var hemma så dök Valle upp (Jack Russel) med sin matte. Våra hundar älskar att hälsa på Valle.
Jag var på en sida vägen och Valle på den andra. Plötsligt kom en stor svart bil körande i riktigt hög fart. jag sa kommandot stanna kvar till vorsthrarna och de satte sig. För säkerhetsskull så höll jag i Dinas öra. Men draghundarna Meja och Bea slängde sig ut för att hälsa mitt framför bilen samtidigt så tappade jag Dina och hon sprang precis framför bilen hon också. Bilen saktade ner. Jag blev arg på föraren som inte kunde stanna och låta oss gå iväg så han kunde köra. Men sen blev jag arg på mig själv också. Faan vad nära det var.
Nu ska jag inte ha dom lösa när jag inte kan ha koll efter vägen. Jag måste träna störningar på andra platser först. Det blev alldeles för många att ha koll på. Jag har bara en hund jag kan lita på och det är Isma.

Nu är vi hemma igen efter en vecka i fjällvärlden. Det har blivit en del skidåkning
och skoteråka av. Dessvärre så krachade skotern, och jag som bjudit dit mina
vänninor på en skotertur till Helags. Hur ska det gå? Pelle åker nog och hämtar
den på torsdag och grejar till det i helgen. Han är en fena på det mesta. Det blir
vardag igen i mogrgon. Mina elever i åk.3 och 5 ska få fortsätta nationella proven.
Det ska nog gå bra det också.

Längtar

Åh! Så skönt det ska bli att ha sportlov i en vecka i fjällen. Denna gång kan vi njuta av stugan
och inte bara känna att man måste jobba. Jag ska upp på fjället och släppa Dina som snart blir ett
år. Hoppas att vi får se lite ripa. Syrran följer nog också med någon dag. Hon tar nog sina nya
snöskor och jag skidar.

Annki



Här är jag som till mestadels kommer att skriva i denna blogg.
Ja! Blogg eller dagbok eller vad det nu kan vara?
Jag känner väl att det är roligt att upptäcka denna nya värld med IT.
Att skriva och delge av sig själv vet jag inte riktigt vilken mening det ska uppfylla.
Den kommer nog att handla om oss i familjen och alla frilufsaktiviteter som vi kommer att göra
i fjällen vid vår nybyggda stuga.
Jag gillar friluftsliv men är inte fanatisk. Ibland stundtals väldigt lat.
Jag älskar fjällvärlden och dess natur. Jag har stor ambition och önskan att få till en hund som ska fungera som jaktkamrat i fjällen på fågeljakten.
Ibland är ambitionen och önskan större än vad den faktiska träningen råkar bli per dag eller vecka.
Men alltid finns optimismen och suget och ibland kan

 det faktiskt lyckas med riktigt
lyckade jaktdagar.

Så här såg min älskade lilla tjej ut då bästa skytten Mari
sköt en dubbleé för Isma.

Pelle

Pelle kan allt! Ja han säger det  iaf  själv.
Faktiskt så kan han väldigt mycket. Bästa egenskapen han har
är hans engagemang i allt han gör. Han vill alltid göra allting själv för då blir det bäst.
Han tar reda på hur saker och ting fungerar.
Han bygger hus, drar elledningar och rörledningar.
Fixar med bilarna så att de blänker.

Han är riktigt duktig på att laga mat också.
Det kommer han att pyssla med när jag är ute och jagar i fjällen.
Sen hem till en god middag. Mums!
Hans motto är:
Gör man inget, så blir det inget.
Hm! Det innebär också en del stress som han känner.
Tyvärr inte jag som är en lite mer livsnjutare.
Att vara olika varandra kan också vara en god kombination i ett äktenskap.
Ikväll firar vi 25 år som förlovade.
Samma kväll som Olof Palme skjöts till döds.
Inte så trevligt.

Fabian

Fabian bor i Sundsvall. Han flyttade hemifrån när han började hockeygymnasiet i Timrå.
Hockey har varit hela hans liv. Han spelade i Österrike 2009/2010. Nu tror mamma att han börjar vid snart 25 års ålder
lugna sig lite med hockeydrömmarna. men jag vet inte riktigt än???
Fabian jobbar på TV 4 och stortrivs där nu.
Vi får se?
Han går sin egen väg och är en stor och trygg man som
lever livet just nu.

Denise

Denise vår tjej som i september 2011 fyller 22 år har nu bestämt sig
vad hon vill bli när hon blir stor.
Denise har jobbat på Shell i Ånge sen hon gick ut gymnasiet.
Nu ska hon söka Polishögskolan.
Jag hoppas att hennes önskan ska gå i uppfyllelse.
Kvinnliga poliser behövs.

Skärkdalen hösten -08



Nu ska stugan byggas upp. En långtradare kom med alla timmerstockar
tak och fönster. Det här var i början av oktober 2008.

Grunden klar! Jipphi!
Pelle har pratat grund under ett års tid. Jag trodde att han nu skulle sluta
när den var klar, men ack! vad jag bedrog mej.



Första varvet gjort. Och sen går det undan.
Det här är måndag. På lördag ska hela stugan vara uppsatt med
isolerat tak och insatta fönster och dörrar.



Perman (byggledaren), Hannes och Toivonen skötte sig bra.

På fredagen så behövdes det nya krafter. Gubbarna var
helt slut. Per-Arne  i gult åkte upp och
dom andra kunde ta det lite lugnare.

Lördagen kom och de kunde vila några dagar tills plåttaket skulle läggas.

Plåttaket också snart klart.



Pelle och jag satte upp vindpapp på väggarna inne och sen
isolerade vi golvet.




Annki fick måla vindskivorna. Det var högre än vad man kan tro.
Och det är en fördel att göra det innan man lägger plåttaket.
Nu kan stugan stå tills våren kommer.

Den här väggen trodde Pelle att han skulle kunna isolera på
två dagar, men det tog fem. Alltid tidsoptemist! Augusti 2009.

Vi målade väggarna svart på toaletten.
Kanske lite vågat!



Kartan är på plats över Jämtland och Härjedalen.



Sommaren 2010 målade jag och Fabian stugan.



Jag hade inte vågat stå där. Tack min son.




Pelle lutar sig mot stolpen. Han tvingades förstärka när taket
började hänga ner några centimeter.



Den här duvhöken fick vi av Sven och Gittan som bor
i Skärkdalen. Där gör den sig bra.

                                                                        

Det här är syrran och Ebbes husstomme.
De var ivriga att redan första året 2007 bygga upp sin
stuga. Vi väntade ettår till. Det var faktiskt inte
uträknat, men vi hade väldig nytta av att deras hus blev klart
före vårat. Mitt över vägen så ligger vår tomt.
Tack snälla ni för att vi fick bo där när vi byggde.

Ebbe blev kallad för Byggare Bob av ortsborna.
Här ser han lite konfunderad ut. Han var en riktig kämpe som låg där
i kylan själv hela vintern på en tältsäng Brrr! Vad kallt!. Stugan restes i oktober 2007 och
Ebbe gjorde färdigt den under 2008.
Syrran kom dit när den var klar, så hon kunde sätta upp gardinerna.

Det var inte så svårt att bestämma sig för att bygga en stuga
i Ljungdalsfjällen. Det här är vyn som möter en när man närmar sig
Storsjö.
Vi köpte tomten precis innan vägen blev klar. Det gjorde också att
tomtpriserna inte hunnit stiga.
Man ska ha tur ibland!

Dina

Dina 8 veckor.
Här fick hon följa med till sommarstugan.

Sötnos

Beata var nyfiken på den nya familjemedlemmen

Dinas första sommar fick hon tillbringa i sommarstugan varvat
med fjällstugan.

Ja hon blev ganska snabbt bortskämd.
Först fick hon ligga i en bur bredvid sängen, sen
somnade hon så gott bredvid mig i sängen så det
blev inte alltid att jag flyttade över henne till hennes bädd.
Det måste ni väl förstå?

Hon lärde sig snabbt att gilla och åka bil med mig på jobbet.
Här väntar vi på att alla barn ska komma ut på rast.
Mycket lek, sen sova igen.

Dina

Så här såg det ut när Dina kom till oss första dagen.
Dina var en trygg och lugn liten valp. Hon somnade
direkt på mattan under köksbordet.

Skärkdalen 2011 i februari. Isma känner att det är en ripa som ligger och trycker.
Hon markerar med att stå alldeles stilla med svansen stel som en pinne. jag är bakom henne med skidorna och tänker precic säga Ja! kör på gumman! så att hon får fågeln på vingar. Men!!!
Jag har också Dina med som jag inte har riktig koll på just nu. Vips! så har Dina förstört allting.
Hon springer fram och kör upp ripan själv, men hon är så ivrig i all lukt så jag tror inte hon märker att den flyger iväg. Så eftergång blev det inte iaf. Jag har lärt mig en sak idag. Mer koll på hundarna och att ta med ett koppel till nästa gång.

Dina har fått prova en kort provtur (skidor) med mig och Isma.
Jag hade på känn att hon skulle dra bra, men jag fick vända ganska omgående.
Det visade sig att hon tog i för kung och fosterland. Som ni ser på bilden så bromsar Isma henne, och jag också.
Nu vågar jag inte prova henne förrän nästa år.
Ändå gick det betydligt saktare här än vad hon skulle springa om hon var lös.
Det ska bli roligt nästa vinter Då kan vi nog prova att köra lite längre än 700 meter.



Här är första gången som jag ser den osedda tomten jag köpt.
Jag blev faktiskt nöjd med läget, fast att det var mycket skog på tomten.
Det här var på sportlovet 2007. Jag och syrran åkte och tittade på våra nyinköpta tomter i Skärkdalen.
Pelle följde inte med förrän i maj.



Pelle blev också nöjd med läget på tomten, men här vet han inte riktigt än
 vad mycket jobb han har framför sig.
Det är nog med blandad förtjusning som han börjar avverka.

Det här är våren därpå 2008 då vi eldar upp en massa bråte.
Det ska bli grund denna sommar. Markberedning är snart på gång.
Anders Karlsson i Ljungdalen har grävmaskin och taxiverksamhet.
Han var bra att ha att göra med.

Innan detta moment var jag och Pelle uppe själva och gjorde formen för att gjuta i.
Vi najade och blev uppätna i ansiktet av småsven. Mitt ansikte svällde upp
som en fotboll. Här samarbetar muraren och jag. Först lade jag ner alla stenar (ganska många)
sen ville han ha dom uppställda, så då var det bara att vända upp dom igen. Nästan 20 kg/st

Men vad fin den blev!
Pelle hade en mardrömslik sommar. Han våndades över allt man kan oroa sig över.
På något konstigt sätt så föll alla pusselbitar på plats väldigt smidigt.
Jag tror att Helmer (Pelles Pappa) hjälpte till lite från himlen,
annars hade han nog blivit ett psykfall.
Det var faktiskt väldigt synd om min man denna sommar.