Skärkdalen 2011 i februari. Isma känner att det är en ripa som ligger och trycker.
Hon markerar med att stå alldeles stilla med svansen stel som en pinne. jag är bakom henne med skidorna och tänker precic säga Ja! kör på gumman! så att hon får fågeln på vingar. Men!!!
Jag har också Dina med som jag inte har riktig koll på just nu. Vips! så har Dina förstört allting.
Hon springer fram och kör upp ripan själv, men hon är så ivrig i all lukt så jag tror inte hon märker att den flyger iväg. Så eftergång blev det inte iaf. Jag har lärt mig en sak idag. Mer koll på hundarna och att ta med ett koppel till nästa gång.