Annki



Här är jag som till mestadels kommer att skriva i denna blogg.
Ja! Blogg eller dagbok eller vad det nu kan vara?
Jag känner väl att det är roligt att upptäcka denna nya värld med IT.
Att skriva och delge av sig själv vet jag inte riktigt vilken mening det ska uppfylla.
Den kommer nog att handla om oss i familjen och alla frilufsaktiviteter som vi kommer att göra
i fjällen vid vår nybyggda stuga.
Jag gillar friluftsliv men är inte fanatisk. Ibland stundtals väldigt lat.
Jag älskar fjällvärlden och dess natur. Jag har stor ambition och önskan att få till en hund som ska fungera som jaktkamrat i fjällen på fågeljakten.
Ibland är ambitionen och önskan större än vad den faktiska träningen råkar bli per dag eller vecka.
Men alltid finns optimismen och suget och ibland kan

 det faktiskt lyckas med riktigt
lyckade jaktdagar.

Så här såg min älskade lilla tjej ut då bästa skytten Mari
sköt en dubbleé för Isma.

Pelle

Pelle kan allt! Ja han säger det  iaf  själv.
Faktiskt så kan han väldigt mycket. Bästa egenskapen han har
är hans engagemang i allt han gör. Han vill alltid göra allting själv för då blir det bäst.
Han tar reda på hur saker och ting fungerar.
Han bygger hus, drar elledningar och rörledningar.
Fixar med bilarna så att de blänker.

Han är riktigt duktig på att laga mat också.
Det kommer han att pyssla med när jag är ute och jagar i fjällen.
Sen hem till en god middag. Mums!
Hans motto är:
Gör man inget, så blir det inget.
Hm! Det innebär också en del stress som han känner.
Tyvärr inte jag som är en lite mer livsnjutare.
Att vara olika varandra kan också vara en god kombination i ett äktenskap.
Ikväll firar vi 25 år som förlovade.
Samma kväll som Olof Palme skjöts till döds.
Inte så trevligt.

Fabian

Fabian bor i Sundsvall. Han flyttade hemifrån när han började hockeygymnasiet i Timrå.
Hockey har varit hela hans liv. Han spelade i Österrike 2009/2010. Nu tror mamma att han börjar vid snart 25 års ålder
lugna sig lite med hockeydrömmarna. men jag vet inte riktigt än???
Fabian jobbar på TV 4 och stortrivs där nu.
Vi får se?
Han går sin egen väg och är en stor och trygg man som
lever livet just nu.

Denise

Denise vår tjej som i september 2011 fyller 22 år har nu bestämt sig
vad hon vill bli när hon blir stor.
Denise har jobbat på Shell i Ånge sen hon gick ut gymnasiet.
Nu ska hon söka Polishögskolan.
Jag hoppas att hennes önskan ska gå i uppfyllelse.
Kvinnliga poliser behövs.

Skärkdalen hösten -08



Nu ska stugan byggas upp. En långtradare kom med alla timmerstockar
tak och fönster. Det här var i början av oktober 2008.

Grunden klar! Jipphi!
Pelle har pratat grund under ett års tid. Jag trodde att han nu skulle sluta
när den var klar, men ack! vad jag bedrog mej.



Första varvet gjort. Och sen går det undan.
Det här är måndag. På lördag ska hela stugan vara uppsatt med
isolerat tak och insatta fönster och dörrar.



Perman (byggledaren), Hannes och Toivonen skötte sig bra.

På fredagen så behövdes det nya krafter. Gubbarna var
helt slut. Per-Arne  i gult åkte upp och
dom andra kunde ta det lite lugnare.

Lördagen kom och de kunde vila några dagar tills plåttaket skulle läggas.

Plåttaket också snart klart.



Pelle och jag satte upp vindpapp på väggarna inne och sen
isolerade vi golvet.




Annki fick måla vindskivorna. Det var högre än vad man kan tro.
Och det är en fördel att göra det innan man lägger plåttaket.
Nu kan stugan stå tills våren kommer.

Den här väggen trodde Pelle att han skulle kunna isolera på
två dagar, men det tog fem. Alltid tidsoptemist! Augusti 2009.

Vi målade väggarna svart på toaletten.
Kanske lite vågat!



Kartan är på plats över Jämtland och Härjedalen.



Sommaren 2010 målade jag och Fabian stugan.



Jag hade inte vågat stå där. Tack min son.




Pelle lutar sig mot stolpen. Han tvingades förstärka när taket
började hänga ner några centimeter.



Den här duvhöken fick vi av Sven och Gittan som bor
i Skärkdalen. Där gör den sig bra.

                                                                        

Det här är syrran och Ebbes husstomme.
De var ivriga att redan första året 2007 bygga upp sin
stuga. Vi väntade ettår till. Det var faktiskt inte
uträknat, men vi hade väldig nytta av att deras hus blev klart
före vårat. Mitt över vägen så ligger vår tomt.
Tack snälla ni för att vi fick bo där när vi byggde.

Ebbe blev kallad för Byggare Bob av ortsborna.
Här ser han lite konfunderad ut. Han var en riktig kämpe som låg där
i kylan själv hela vintern på en tältsäng Brrr! Vad kallt!. Stugan restes i oktober 2007 och
Ebbe gjorde färdigt den under 2008.
Syrran kom dit när den var klar, så hon kunde sätta upp gardinerna.

Det var inte så svårt att bestämma sig för att bygga en stuga
i Ljungdalsfjällen. Det här är vyn som möter en när man närmar sig
Storsjö.
Vi köpte tomten precis innan vägen blev klar. Det gjorde också att
tomtpriserna inte hunnit stiga.
Man ska ha tur ibland!

Dina

Dina 8 veckor.
Här fick hon följa med till sommarstugan.

Sötnos

Beata var nyfiken på den nya familjemedlemmen

Dinas första sommar fick hon tillbringa i sommarstugan varvat
med fjällstugan.

Ja hon blev ganska snabbt bortskämd.
Först fick hon ligga i en bur bredvid sängen, sen
somnade hon så gott bredvid mig i sängen så det
blev inte alltid att jag flyttade över henne till hennes bädd.
Det måste ni väl förstå?

Hon lärde sig snabbt att gilla och åka bil med mig på jobbet.
Här väntar vi på att alla barn ska komma ut på rast.
Mycket lek, sen sova igen.

Dina

Så här såg det ut när Dina kom till oss första dagen.
Dina var en trygg och lugn liten valp. Hon somnade
direkt på mattan under köksbordet.

Skärkdalen 2011 i februari. Isma känner att det är en ripa som ligger och trycker.
Hon markerar med att stå alldeles stilla med svansen stel som en pinne. jag är bakom henne med skidorna och tänker precic säga Ja! kör på gumman! så att hon får fågeln på vingar. Men!!!
Jag har också Dina med som jag inte har riktig koll på just nu. Vips! så har Dina förstört allting.
Hon springer fram och kör upp ripan själv, men hon är så ivrig i all lukt så jag tror inte hon märker att den flyger iväg. Så eftergång blev det inte iaf. Jag har lärt mig en sak idag. Mer koll på hundarna och att ta med ett koppel till nästa gång.

Dina har fått prova en kort provtur (skidor) med mig och Isma.
Jag hade på känn att hon skulle dra bra, men jag fick vända ganska omgående.
Det visade sig att hon tog i för kung och fosterland. Som ni ser på bilden så bromsar Isma henne, och jag också.
Nu vågar jag inte prova henne förrän nästa år.
Ändå gick det betydligt saktare här än vad hon skulle springa om hon var lös.
Det ska bli roligt nästa vinter Då kan vi nog prova att köra lite längre än 700 meter.



Här är första gången som jag ser den osedda tomten jag köpt.
Jag blev faktiskt nöjd med läget, fast att det var mycket skog på tomten.
Det här var på sportlovet 2007. Jag och syrran åkte och tittade på våra nyinköpta tomter i Skärkdalen.
Pelle följde inte med förrän i maj.



Pelle blev också nöjd med läget på tomten, men här vet han inte riktigt än
 vad mycket jobb han har framför sig.
Det är nog med blandad förtjusning som han börjar avverka.

Det här är våren därpå 2008 då vi eldar upp en massa bråte.
Det ska bli grund denna sommar. Markberedning är snart på gång.
Anders Karlsson i Ljungdalen har grävmaskin och taxiverksamhet.
Han var bra att ha att göra med.

Innan detta moment var jag och Pelle uppe själva och gjorde formen för att gjuta i.
Vi najade och blev uppätna i ansiktet av småsven. Mitt ansikte svällde upp
som en fotboll. Här samarbetar muraren och jag. Först lade jag ner alla stenar (ganska många)
sen ville han ha dom uppställda, så då var det bara att vända upp dom igen. Nästan 20 kg/st

Men vad fin den blev!
Pelle hade en mardrömslik sommar. Han våndades över allt man kan oroa sig över.
På något konstigt sätt så föll alla pusselbitar på plats väldigt smidigt.
Jag tror att Helmer (Pelles Pappa) hjälpte till lite från himlen,
annars hade han nog blivit ett psykfall.
Det var faktiskt väldigt synd om min man denna sommar.

Det här är i Vemdalen intill stugan vi hade där från 1994-2010. Det var fina år där med barnen. Riporna låg alltid och tryckte där tidigt på mornarna. Det blev bra träningstillfällen för Isma. Här smög hon ca: 200 meter innan hon nöp fast den.

Birkhahn Karisma (Isma) Vorstehtik född 2003
Det är en mjuk och go tjej som hanterar fågel på ett tryggt sätt.
En hund man kan lita på




Beata Alaskan Huskytik född 2000
Beata är flockens ledarhund men mycket mjuk och hänsynsfull.
Hon är tydlig och har aldrig behövt markera med mer än att visa sina gula tänder.
Hon har alltid också varit ledaren då vi kört drag. I hennes gener
finns George Attlas hundar som han körde Idiatarod med (bla.Blue som var huvudledare i många år i Georges spann). Kanske är det därför hon är så enorm på att dra. Nu är hon 11 år men det märks inte så tydligt ändå.
Det är faktiskt ganska imponerande stamtavla denna tik har med många bra NAC hundar i sina gener.
Nu finns det nog tyvärr inte så många hundar kvar efter dåtidens tävlande Nac-spann.
Kanske bara lilla Bea som är 11 år.

 


Koyanoks Lumi (Meja) Siberian Husky tik född 1999
Meja luktar så gott och är så snäll och vacker tik.
Andra hundar ska alltid testa Meja, men hon har väldigt svårt att säga ifrån.
Hon låter mest som en björn. Hon ser ju faktiskt lite ut som en isbjörn också.
Tänk att hon snart blir tolv år. Hon är också fortfarande frisk, men sover lite mer nu än vanligt.




Ganjo´s Dina Vorsteh tik född 2010
Dina fyller snart ett år den 31 mars
Det är en helt annan typ av hund än Isma.
Detta levnsdsglada, kärlekskranka yrväder gör vår vardag till en fröjd.
Hon älskar att springa lös i djupsnön. Snabbare hund har jag sällan skådat.
Mycket lydnad behövs för att få till denna varelse. Det går sakta men hon är skaplig på att
gå bakom nu på promenader. Hur jag ska få henne att ta en apportbock lite finare och mjukare
vet jag inte riktigt än? Hon hugger tag i den rejält så det smäller i käkarna och håller fast och bra relativt länge.
Men hur ska det bli då vi ska apportera fåglar. Hon kan bli för hård i käkarna då. Vi tränar lite apportering varje dag inomhus nu på vintern för att hon ska ta det lugnt. Jag har inte börjat kasta föremål ännu.
Kul ska det bli med mer uteträning till våren.