Skärkdalen

Det var nu länge sedan jag skrev i min blogg. Nu kanske det är dags att uppdatera den. I helgen var jag, syran och min arbetskamrat Ann i Skärkdalen för att ha lite mys i vintermörkret. Det har varit så otroligt mörkt ett tag nu i november och december. Man längtar verkligen efter snö. Ann tog med sin hund Emmi och jag tog med mig Dina. Syrran lämnade sina hundar hemma. Det blev lite friluftsliv på lörsdag. Men Anns tik försvann i två timmar då hon fick väder efter en hare. Det kryllar av dom där. Jag och syrran blev mer orolig än Ann tror jag. Syrrans Arragon hade varit borta i ett dygn några veckor ti´digare. Som tur var dök hon upp. Hon låg på bron då vi kom hem efter vårat letande. SKÖÖÖNT! På kvällen blev det bastu, god mat, vin och en massa skapande i akvarellmålning. Helt galet kul! Synd att inte vår vän Lena var frisk. Då hade det kännts ännu bättre. VI får göra om det en annan gång. Kram på er....

Jag har hyrt två AVIS bussar idag. Jag och min kära arbetskamrat ska ta med våra ännu kärare elever på
en skolresa till Åre. Det ska bli så skoj att få åka med alla som gjort vår UTEKOKBOK. Bussen känns ganska stor att köra. Hoppas att det finns stora parkeringsfickor där. Vi bor på Holliday Club och kan utnyttja hela deras konsept med bad, bastu av alla de slag, restaurangen, bowling, minigolf mm.
Vi tar ut en kompensationsledig dag på fredag och då ska Pelle och jag åka upp till vår fjällstuga. Det var några veckor sedan så det ska bli skoj. Jag hoppar över utställningen med Dina som höglöper.

Träning hos Kent och Anette

Jaha! Då var man hemma igen efter en lång dag hos Kent och Anette Gustavsson. De hade bjudit hem
två duktiga retriver förare som tränar sina hundar på ett lite annorlunda sätt inför sina prov.
Vi vorsteh ägare har mycket att lära oss av deras sätt att jobba med apportering och dirigering. Magnus som jag lyssnade mest på eftersom vi delades upp  i två grupper berättade om att han hela första året jobbade med att hunden ska vara nära, kunna följa fint bredvid, vara hundra procent säker på inkallning osv. innan
något apporterande läggs in i träningen. Redan vid 8 veckors ålder börjar han träna in stanna med pipa vid matskålen. Det gör också att hunden kopplar sitt/stanna kvar på ett positivt sätt när den får mat. Jag har också stanna vid matskålen men har inte använt pipa. Nu tänker jag träna in pipsignal vid stanna. Det är väldigt bra när hunden ska träna dirigering. Den kan på långt håll dirigeras med pipa = stanna sen handtecken åt vilket håll den ska söka. Många nybörjar övningar fick vi också veta, sen fick var och en lite att fundera
över på sin egen träning m hund. Dina och jag ska byta koppel och träna fotkommandot. Hon har en benägenhet att vilja gå lite före mig när jag går. Jag kommer att minska träningen med dummys ett tag. Hon löper nu och är mer orolig än vanligt. Jag är glad för lite nya tips. Och jag är glad för att jag har så bra uppfödare.

Valborg

Jaha! så har nästan Påsklovet tagit sitt slut. Vi åkte hem från fjällen i söndags för att slippa alla lämlar.
Det har varit så vackert väder men lite begränsat att röra sig på i fjällvärlden (geggigt, lämlar, lite snö). Nu känns det helt rätt att byta
boende till sommarstugan istället. Vi har eldat städat och fixat lite inför vårat sommarboende. Ikväll så kommer Annika och Micke hit på grillning. Det blir en pyttebrasa här. Vi eldade det mesta igår. Skål!

Påsk helgen 2011

Pelle har gjort iordning en liten bricka åt sig själv

med älgsnacks, turkiskpeppar shot och stor stark.

Gott tycker Pelle

Jag står och njuter av solens strålar på en fjälltopp

med Helags i bakgrunden

Jonas och Dina var också med på

denna fantastiska fjällvandring.

I år är det lämmelår. Det kryllade av dem överallt.

Dina svalde en som skrek hela vägen ner i hennes svalg.

Hon är snabb denna dam.

Träning

Hej igen! Nu har jag varit hos min uppfödare igen och tränat min älskade hund. Dina är så fantastisk.
Hon har allt man kan önska sig. Nu är det matte som måste skärpa sig. Jag tycker att min träning med Dina går för sakta framåt. När jag tränar själv och med syrran och Mari så fungerar det relativt bra med den störningsträning vi lägger in. Åker vi till Kent och tränar så känns det som att starta på noll igen. Dina ser inte mig. Hon focuserar på allt annat. Jag går upp i varv och gnäller. Men jag har ändå tagit med mig två saker som är positiva efter denna dag. Dina har fått träna uppflogsträning och hon har suttit still när duvan flög ovanför hennes huvud. Det blev flera liknande tillfällen och jag tyckte hon skötte sig riktigt bra. Det andra är att det finns kanske ett litet hopp för mig ändå. Den andra Annki sa att hon varit lika gäll som mig förut men tränat och tränat för att bli en lugn förare. Andas in djupt ...koncentration och på utandningen säger man lugnt och viskande BRA. Jag går nu omkring och tränar på det här utan hund. Man är ganska svårlärd och trög. Det kanske har med åldern att göra.